Hur det började...

Nu är det ett tag sen jag bytte bil...

Men, det var just bilbytet som på allvar fick mig att ta reda på mera om min släkt.

Nattbussen upp till Stockholm. Bekväma säten, dock inte för en som är omkring 189 centimeter lång. Kändes som om jag hade mina skulderblad där man egentligen skulle ha nacken.

Nåväl, jag tog mig till jobbets Stockholmskontor, letade upp ansvarig för tjänstebilarna, o gick ut på parkeringen för att ta reda på vad jag gett mig in på. Hade ju än så länge en chans att backa ur. O så stod den där, vit, men med många asfaltsprickar...

Jo, tänkte jag, vi kan nog komma överens, bara alla dessa klistermärken kommer bort. Lite pappersexcersis, tankning, o nosen riktades hemåt.

Närmade mig Jönköping, kanske dax för en paus??

Då slog det mig, jag har varit med mina föräldrar på en kyrkogård här, men var... uppför backen, sen till höger nånstans.

Hittade en parkering, o började att gå in bland gravstenarna... på måfå.. Hittade inget, kom inte riktigt ihåg, såg en grind, o den kände jag igen, samt trappen ner. Men där fanns även en informationsskylt, med telefonnummer. Så jag ringde. Damen var tjänstvillig, hittade min farfar, men han var alltså inte begravd på Dunkehalla, där jag stod, utan på Slottskyrkogården. Men hur hittar jag dit? Damen försökte förklara, men... Så sa hon att det borde finnas personal där? Leta upp dom så får dom förklara.

Sagt o gjort. Letade upp personalen. Vilken tur, dom var färdiga, o skulle tillbaka till Slottskyrkogården nu, så en åkte med mig, dom andra tog traktorn.

Men var ska jag parkera?

äh, kör rakt in, det gör alltid vi, sa min passagerare, därefter visade han mig till rätt gång

Väl där ville jag veta mera, samt varför har jag varit med mina föräldrar på Dunkehalla??

Svaret på den frågan vet jag fortfarande inte, men har kommit en liten bit på vägen...